Frågor och svar rörande

Sensorisk Ataktisk Neuropati (SAN; ”skutthundar”) hos Golden retriever

 
     
 

 Nedanstående dokument är ett försökt på att lättförståeligt sätt besvara de frågor jag fått både nu och tidigare genom rörande SAN. Detta för att om möjligt ge ett klarare begrepp om sjukdomen. Har du fler frågor eller undringar så kontakta mig. Om jag inte kan besvara dem själv kan jag förhoppningsvis skicka dig till någon som kan besvara dem.

Bakgrund och tack!
Under sommaren -02 uppmärksammades av en uppfödare en rörelserubbning som dels drabbat valpar i en av hennes egna kullar samt att även valpar från andra kullar visade likartade symptom. Efter insamlande av material undersökte 3 hundar av neurologisk expertis, vilken kunde konstatera att hundarna led av en fortskridande skada i det sensoriska nervsystemet sannolikt av ärftlig natur. Ett flertal engagerade uppfödare och ägare till hundar med misstänkt SAN har ställt upp för att försöka reda ut denna sjukdom. En forskargrupp från SLU och BMC har rett ut sjukdomen kliniskt och är även på god väg att lösa den genetiskt. Ett stort tack till denna engagerade forskargrupp bestående av Åke Hedhammar, Leif Andersson, Göran Andersson, Karin Hultin Jäderlund, Eva Örvind och Sofia Malm.
Förutom dessa vill jag härmed rikta ett stort tack till Ann Nerell, Filip Johnsson, Helena Wennmark, Karin Hagård och Helena Hellström utan vars hjälp och engagemang samt inte minst stöd, denna utredning inte varit möjlig och därmed sjukdomen kanske inte blivit löst. Ett stort tack riktas även till de uppfödare, både drabbade och inte drabbade av SAN samt valpköpare med SAN hundar som har ställt upp för rasens bästa med tid, pengar, osjälviskt arbete och inte minst sina hundar!
Ett stort tack bör även riktas till de som finansierat forskningen: Sveland i inledningsstadiet och senare AGRIA, SKK’s forskningsfond och GRK’s medlemmar genom styrelsen för GRK år 2005 bidrog med pengar genom GRK's forskningsfond.

Hur yttrar sig SAN?
Den kliniska bilden är tämligen enhetlig och består av en rörelsestörning som debuterar från c:a 6 månaders ålder (både tidigare och senare debut förekommer). Rörelsestörningen visar olika allvarlighetsgrad och utvecklingen av symptomen går även den olika snabbt. Den lindrigaste formen ger sig bara till känna genom att hunden lyfter det ena eller bägge bakbenen lite högre i skritt och trav. Ofta skuttar dessa hundar i galopp. Flera ägare tycker sig märka att hunden får svårare att klara hala golv och reser sig som "Bambi". En del får svårt att koordinera och gå i trappor. I svårare fall trampar hundarna igenom i sina handlovar som nästan nuddar marken. De har en mycket okoordinerad och svajig gång med höga haslyft och rör sig vingligt. Är hunden utvilad och inte stressad rör den sig ofta bättre men blir den trött så blir rörelserubbningen påfallande

Går SAN att behandla?
Någon behandling finns i dagsläget inte. Vissa lindrigt drabbade hundar kan leva hela livet med hjälp av stöd (mattor på hala golv; simning; sjukgymnastik; träning) andra drabbas betydligt hårdare och sjukdomsutvecklingen går snabbt. Sjukdomen kan även gå i ”skov” (upp och ned i symptomen).

Min hund tycker inte om hala golv - har den SAN?
Nej, många Golden tycker inte om hala golv har det visat sig och enbart detta betyder inte att hunden har SAN.Är du orolig och hunden eventuellt har andra symptom på nervskada så låt undersöka den av en specialist i neurologi. Det går även att enkelt med ett blodprov se om hunden har den mutation som orsakar SAN.

Hur nedärvs SAN?
De flesta genetiska sjukdomar orsakas av förändringar i cellkärnans arvsmassa. En liten del sjukdomar orsakas dock av mutationer i mitokondriens arvsmassa, mitokondriellt DNA (mtDNA). SAN har med största sannolikt denna mycket ovanlig nedärvningsform. Mitokondrie DNA (mtDNA) förs över till avkomman enbart från tiken. Hanens mtDNA sitter i spermiens svans som släpper vid befruktningen av ägget och därmed inte överförs till avkomman. Därav namnet maternell (moder) nedärvning. Mitokondriella sjukdomar kompliceras även av att sjukdomen nedärvs som heteroplasmatiskt (mer om detta nedan).

Nedärvning - Enkelt beskrivet
• Hanhundar som är fäder till drabbade valpkullar är inte inblandade i sjukdomen
• Söner och döttrar till tikar med mutationen kan drabbas av sjukdomen i likartad frekvens
• Endast döttrar kan föra mutationen vidare
• Hanhundar från drabbade linjer kan därför användas i avel då de INTE kan föra mutationen vidare trots att de är bärare av den.

Var kommer SAN ifrån?
Mutationen har identifierats i en tiklinje som går tillbaka till i början av 70:talet i Sverige se http://www.goldenklubben.se/Rapport GRK 081020.pdf.
Om mutationen har uppstått där eller tidigare är ännu inte klarlagt.

Vad menas med en obruten tiklinje?
Nedärvningen sker från mor till dotter. Söner kan ha mutationen (och sjukdomen), men för den inte vidare till sin avkomma. Denna tik måste alltså ligga längst ned till höger i en stamtavla för att hunden skall kunna ha mutationen. Då hon levde på 70:talet kan det röra sig om många generationer bakåt i stamtavlan. Hur många gånger hon i övrigt förekommer på andra ställen i en stamtavla saknar betydelse för denna sjukdom.

Varför upptäcktes sjukdomen först 2002 om bärare av mutationen konstaterats gå tillbaka till 70:talet?
Detta beror på att SAN sannolikt nedärvs som maternell heteroplasmi och mutationen slumpmässigt fördelar sig hos individer och även i olika organ. Mutationen kan alltså föras vidare från mor till dotter i flera generationer utan att någon hund blir kliniskt drabbad och därmed förbli oupptäckt. Sjukdomen var dessutom inte beskriven (dvs. okänd). De tidigare enstaka drabbade hundarna har fått olika diagnoser av veterinärer. Att sjukdomen uppmärksammades berodde på att ett flertal tikar med samma härstamning samtidigt gick i avel och därmed ett flertal fall inträffade ungefär samtidigt. Då några av dessa hundar undersöktes av en neurolog kunde fastställas att det rörde sig om samma sjukdom och kriterierna för sjukdomen kunde fastställas. Därför kunde man anta att sjukdomen hade en ärftlig bakgrund och påbörja en genetisk utredning.

Vad menas med maternell heteroplasmi?
Nedärvningen av mitokondriella sjukdomar följer oftast inte Mendels lagar då bara modern överför mtDNA till avkomman. Det finns tusentals kopior av mtDNA per cell och den sjukdomsframkallande mutationen kan finnas i en viss andel av alla mtDNA kopior. Detta innebär att i en och samma cell kan det finnas vissa mtDNA-molekyler som innehåller en mutation och andra som inte gör det. Detta kallas för heteroplasmi. Halten av muterat mtDNA kan därmed variera kraftigt mellan olika vävnader hos en individ och även mellan olika individer i en kull. Denna variation i distributionen av muterat mtDNA är en viktig förklaring till den stora variationen i sjukdomsuttryck man kan se både i den enskilda kullen och mellan de olika kullarna. Detta avspeglas även i den ojämna fördelningen av kliniskt sjuka hundar efter anlagsbärande tikar (1/36 efter en tik; 5/7 efter en annan tik). Kort sagt hur mycket muterat mtDNA hunden har i de olika vävnaderna är slumpmässigt. Detta antal styr om sjukdomen uppträder och hur allvarlig sjukdomen blir. Slumpmässigt kan alltså enstaka individer få många muterade gener och andra mycket få.

Kan en hund ha mutationen och vara kliniskt frisk?
Ja, de flesta hundar som har mutationen är kliniskt friska, men tikarna för vidare anlaget till sin avkomma som därför kan drabbas.

Min hund har denna tik längst ned till höger i sin stamtavla - är den då sjuk?
Nej, inte om den inte visar något av ovanstående symptom. Många hundar har mutationen och är helt kliniskt friska (se ovan om maternell heteroplasmi). Är det en tik kan den föra mutationen och därmed anlaget för sjukdomen vidare i rasen och skall/bör då inte användas i avel.

Kan min hund lida av SAN utan att ha denna tik i stamtavlan?
Då det ännu inte är helt fastställt var mutationen har uppstått på tiklinjen går denna fråga i dagsläget inte att besvara. Har du en hund som visar ovanstående kliniska symptom så vänd dig till någon i forskargruppen på SLU (Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala).
 

Den 22/10-2008
Eva Johnsson